Like a whisper

Ingenting är som det ser ut, men det kanske är just det som har ett underhållningsvärde? Dataspel bygger ju på det. Och skräckfilmer. Just när man andas ut efter en kris, så öppnar sig en avgrund. Och vi betalar för att få uppleva det. Men dataspel och filmer går ju att stänga av. Det är väl det som är skillnaden. Skillnaden mellan livet och fantasin. Man kan sluta ögonen för det man inte vill se, men man kan inte stänga av av hjärtat för saker man inte vill känna. Ibland hade livet varit så mycket enklare utan känlor, att välja utan att känna, utan att ta hänsyn. Men då hade man ju tvingats leva som en levade död, utan förmåga att känna glädje på våren när fåglarna kvittrar. Utan att känna hur det känns när man är nykär. Det är inte värt det. Men om man bara kunde hoppa över de betyngade känslorna då? Njae, då hade man nog inte uppskattat alla de sköna känslorna. Faktiskt så är det nog bäst precis som det är. Tråkigt, men sant. Det är bara söndagar tankar som dessa känns relevanta, hade det varit lördag hade det varit så mycket ytligare tankar. Jag älskar både lördag och söndag. Precis lika mycket.