Mirror, mirror on the wall...

 "Vi är en mosaik utav de människor vi möter"

Jag vill att du ska tänka på en sak varje gång du möter en männsika. Det spelar inte någon roll vem det är. Tänk dig att du är denna människans spegel. Så som du ser på människan uppfattar den sig själv genom dig. Så om du med uppskattande ögon och leende mun tittar på personen när den talar så känner den uppskattning, men om du istället gör tvärt om, och kanske tillochmed kollar bort så känner sig personen bortgjort och övergiven. Självkänslan sjunker. Det här är en många anledningar till mobbning. Om en persons speglar inte ger en rättvisande bild av personen så uppfattar personen sig själv som kass och värdelös. Så tänk på att ge en rättvisande spegelbild. Tänk på att det är du som är en av mosaikstenarna i personens liv. Jag tänker inte vara den orättvisa spegelbilden. Tänker du?



I love walking in the rain, 'cause then no-one knows I'm crying

Just nu ligger jag under mina två varma täcken och knappar på tangenterna. Regnet smattrar lätt mot fönsterbläcket utanför fönstret och jag myser. En kopp thé står på nattduksbordet och ryker lite lätt. Åh, vad jag tycker om när det regnar ibland, inte för ofta, men precis när man ska sova så är det det bästa sömnmedlet som finns. Det känns som det finns plats för alla tankar när det regnar, som att man kan ligga kvar i sängen med gott samvete och bara filosofera. När regnet faller till marken känns det som att alla tunga och ledsna tankar man  haft faller med regnet och försvinner. I all fall för ett tag. Jag trodde inte att jag gillade regnet tills för ett tag sen, då kom jag på att det inte är regnet som jag ogillar utan blåsten. För om det regnar och bålser samtidigt då faller inte tankarna till marken med regnet utan virvlar upp och växer i huvudet. Regn det tycker jag om. Ett stilla sommarregn kan vara det vackraste som finns. I vilket fall som helst så är det riktigt mysigt på kvällen när man ska sova, som nu.
 



RSS 2.0