Like a whisper

Just nu ligger jag under mina två varma täcken och knappar på tangenterna. Regnet smattrar lätt mot fönsterbläcket utanför fönstret och jag myser. En kopp thé står på nattduksbordet och ryker lite lätt. Åh, vad jag tycker om när det regnar ibland, inte för ofta, men precis när man ska sova så är det det bästa sömnmedlet som finns. Det känns som det finns plats för alla tankar när det regnar, som att man kan ligga kvar i sängen med gott samvete och bara filosofera. När regnet faller till marken känns det som att alla tunga och ledsna tankar man  haft faller med regnet och försvinner. I all fall för ett tag. Jag trodde inte att jag gillade regnet tills för ett tag sen, då kom jag på att det inte är regnet som jag ogillar utan blåsten. För om det regnar och bålser samtidigt då faller inte tankarna till marken med regnet utan virvlar upp och växer i huvudet. Regn det tycker jag om. Ett stilla sommarregn kan vara det vackraste som finns. I vilket fall som helst så är det riktigt mysigt på kvällen när man ska sova, som nu.